Un soir du neige – Paul Eluard
I. Skedar av snö
Stora “skedar” av snö uppfångar våra frusna fötter
och med hårda ord sårar vi den envisa vintern.
Varje träd har sin plats i rymden,
varje klippa har sin tyngd på jorden,
varje källa har sitt levande vatten.
Vi har ingen eld.

II Den goda snön
Den goda snön, den svarta himlen, de döda grenarna,
nöden i skogen full av snaror. Skam åt det jagade djuret,
den pilsnabba flykten i hjärtat, spåren av ett ohyggligt rov.
Driv upp vargen,
och det är alltid den vackraste vargen och det är alltid
den siste levande som hotas av dödens absoluta mängd.
Den goda snön, den svarta himlen, de döda grenarna,
nöden i skogen full av snaror. Skam åt det jagade djuret,
den pilsnabba flykten i hjärtat.

III. Sårad skog
Sårad skog, förlorad skog, (minne) från en resa om vintern.
Skepp där snön får fotfäste, fristadens skog, död skog,
där jag drömmer utan hopp
om havet av spräckta speglar.
Ett storhetens ögonblick av isande vatten har gripit de dränkta.
Hela min kropp lider,
jag försvagas, jag sprids,
jag erkänner mitt liv, jag erkänner min död jag erkänner min nästa.
Sårade skog, förlorade skog,
tillflyktens skog dödens skog.

IV. Natten kylan ensamheten
Natten, ky1an, ensamheten,
man innestängde mig omsorgsfullt.
Men grenarna sökte sin väg i fängelset,
runtomkring mig fann gräset himlen. Man reglade himlen,
mitt fängelse störtade samman.
Den levande kölden, den brännande kölden fick mig helt i sin hand.